Familjen Gustafsson i Ljungstorp med sonen Höka-Gustaf

En berättelse av Mats Green - dotterdotters dotters son till Lars och Kristina Gustafsson

Lördagen den 9 januari 1875

Det är mitt i vintern och kallt denna lördag 1875. Pappa Lars eldar för fullt i vedspisen medan det är full uppståndelse i det lilla torpet Grönhagen i Ljungstorp. Uppståndelsen beror på att Kristina som är mor i huset håller på att föda sitt femte barn.

Barnen Christina 6 år och min mormor Anna-Lisa som är 5 år tycker det är mycket spännande att få ett litet syskon. Barnen har hört att de haft två storebröder som hette Per-August och Per-Gustaf som bägge dött i unga år. Per- August skulle vara tio år idag, men dog när han var två år gammal 1867. Den andra brodern Per-Gustaf dog nyfödd för fem år sedan alltså år 1870.

När tillökningen denna januaridag blir en pojke så blir familjen Gustafsson därför extra glada. Den lilla pojken ska heta Gustaf Laurentsius och med tiden kommer Gustaf att ha totalt 9 syskon men endast 5 av syskonen överlever barndomen.


Gustaf tillsammans med sina fem systrar samt mor och far bor i det lilla torpet Grönhagen som bara har ett rum och kök.

Torpet Grönhagen ca 1920. Foto förmedlat  från Mats Green, 2017. Här har taket fått tegel ovanpå spåntaket och nymurad skorsten.
Torpet Grönhagen ca 1920. Foto förmedlat från Mats Green, 2017. Här har taket fått tegel ovanpå spåntaket och nymurad skorsten.

Flytt till Djäknekrogen

Men 1892 då Gustaf fyller 17år får familjen Gustafsson möjlighet att flytta till ett större hus, huset kallas Djäknekrogen. Djäknekrogen är en gammal fastighet som ligger på vägen mellan Skövde och Varnhem mitt uppe på Billingen bredvid gården Svarvarebacken.

Djäknekrogen var på 1700-talet ett ställe där kyrkans elever (djäknar) från Skövde kunde äta när de fotvandrade mellan de olika kyrkorna i Varnhemsbygden för att hjälpa till med bland annat körsång. Till Djäknekrogen hörde även ca ett hektar skogsmark och det var inte vilken mark som helst. På denna mark låg nämligen Valle härads avrättningsplats. Den sista som avrättades här genom halshuggning var Clas Förberg år 1859. Straffet fick han då han dränkt husets piga för att dölja att han gjort henne med barn.
Djäknekrogen 2000-tal.  Inom ramen för detta förändrade hus finns det gamla timmerhuset från tiden för Gustafssons. Foto Mats Green, 2017 Djäknekrogen 2000-tal. Inom ramen för detta förändrade hus finns det gamla timmerhuset från tiden för Gustafssons. Foto Mats Green, 2017

Mor Kristina tar med alla barnen till Varnhems klosterkyrka varje söndag för att höra prästen predikan. Men i Varnhems kyrka predikas inte bara om vår Herre utan här läses också upp vad som händer i bygden och där ibland kungörelser.

En söndag kungörs att familjen Gustafsson är satt i konkurs och man ska utmäta den enda kon de har på gården. Den dagen gråter Kristina hela vägen hem från kyrkan för hon vet nu inte hur familjen ska kunna försörjas. Efter mycket om och men så lyckas pappa Lars lösa skulderna så familjen Gustafsson får behålla sin ko.

 

Amerika knackar på dörren till hemmet - Elin emmigrerar 1904

En kväll knackar det på dörren till familjen Gustafssons Djäknekrog och där står två predikanter från USA och Mormonkyrkan. Eftersom mor Kristinas är djupt troende så får de komma in och hålla sin predikan. Systrarna blir väldigt intresserade av Mormonkyrkan i USA och ansluter sig också till Mormonkyrkan.

Efter några år närmare bestämt 1904 beslutar sig Elin för att emigrera till Utah USA, där hon hört att livet är så mycket bättre än här hemma i Ljungstorp. Elin är bara 20 år när hon tar sig till England, Liverpool, där Amerikabåten avseglar 21 april 1904

Passagerarlista för utländska passangerare. Logg immigrantmyndigheten vid hamn för anländande. Elin Gustafsson punkt 19.
Passagerarlista för utländska passangerare. Logg immigrantmyndigheten vid hamn för anländande. Elin Gustafsson punkt 19.
Americabåten Cretic
Americabåten Cretic

Systrarna Gustafsson - Elin på bildens fotografi finns nu i Amerika

5 systdrar Gustafsson, fr v. Elin på foto i Christinas hand, Anna Lisa, Emelia och Ida
5 systdrar Gustafsson, fr v. Elin på foto i Christinas hand, Anna Lisa, Emelia och Ida

Hårt liv i Djäknekrogen gör att längtan till 'däröver' blir stark - Christina blir nästa syster att emmigrera i juni 1906

Här hemma i Ljungstorp är arbetet hårt för föräldrarna och mor Kristina blir med tiden krasslig, hon har väldig hosta och mår inte bra. Trots sin sjukdom sitter hon uppe på nätterna och stickar och lagar kläder och stoppar strumpor till familjen. Men 22 februari 1906 avlider mor Kristina på grund av sin sjukdom.

När nu mor gått bort så beslutar sig döttrarna Emilia och Ida och Christina att åka till sin syster Elin i USA. Christina som nu är 35 år tar anställning som hembiträde i Göteborg för att tjäna pengar till resan. Christinas båt Arabic går från England 22 juni 1906.

Passagerarlista för utländska passangerare. Logg immigrantmyndigheten vid hamn för anländande. Christina Gustafsson punkt 8.
Passagerarlista för utländska passangerare. Logg immigrantmyndigheten vid hamn för anländande. Christina Gustafsson punkt 8.
Passagerarbåten Arabic. Foto från Mats Green, 2017
Passagerarbåten Arabic. Foto från Mats Green, 2017

Fadern nu 63 år gammal - Emilia och Ida tvekar - men åker över 1906 i november

Emilia och Ida vill ju helst inte lämna sin far som nu är 63 år gammal. Därför lovar Ida att komma tillbaka och ta hand om sin åldrande far om några år. Emilia och Ida tar sig tillsammans till England där de kliver på Amerikabåten Arabic samma båt som systern Christina åkte med fem månader tidigare. Arabic avseglar den 23 november 1906.

Passagerarlista för Amerika båten Arabic för Carolina E Gustafsson,  Ida V Gustafsson
Passagerarlista för Amerika båten Arabic för Carolina E Gustafsson, Ida V Gustafsson

Kvar i Sverige 1916

Den enda systern som Gustaf nu har kvar i Sverige är min mormor Anna-Lisa som flyttade till Stockholm redan 1889 för att utbilda sig till sömmerska. Så kvar i Djäknekrogen bor nu pappa Lars och Gustaf ensamma.

Åren går och Gustaf byter sitt efternamn till Larsson efter sin far Lars, men han kallas i bygden för Kroa-Gustaf efter Djäknekrogen.

Det är nu 24 år sedan familjen Gustafsson flyttade in i Djäknekrogen och Lars är nu 73 år gammal (1916) och börjar fundera på att sälja Djäknekrogen, eftersom stället ligger på övre delen av norra Billingen 1,5 kilometer uppförsbacke från centrala Ljungstorp. Lars vill flytta till en mer centralt beläget hus i Ljungstorp.

Det dröjer inte länge förrän pappa Lars hittar huset han letat efter. Så den 1 juni 1916 flyttar Lars till ett hus som heter Sandtaget/Bäckedalen vid Ljungstorpsvägen. Huset ligger inte långt från gården Hålltorp. Det här huset är mer centralt beläget i själva Ljungstorp vilket är bättre efter som Lars då kommer närmare både affärer och tåget som har en liten anhalt i Ljungstorp.

Sandtaget foto 1937. Barnen är fr v Margit Roth (senare Lindqvist), Bäckedalen 2, Bengt Jonsson, Ivarstorp och Evert Strid, barn i huset Sandtaget foto 1937. Barnen är fr v Margit Roth (senare Lindqvist), Bäckedalen 2, Bengt Jonsson, Ivarstorp och Evert Strid, barn i huset

Huset Sandtaget/Bäckedalen är ett mindre hus än Djäknekrogen därför måste Gustaf som nu är 41 år se sig om efter ett eget boende. Några hus ifrån pappa Lars nyinskaffade hus ligger även fastigheten Kämpenstorp som änkan Johanna Jonsson låtit stå tomt ett par år, efter som hon själv varit tvungen att ta in på fattighuset. Detta gamla torp köper Gustaf 1916 och bor här nära granne med pappa Lars under något år. Alla sysslor han pysslar med är kanske inte alltid är enligt lagens råmärke så emellanåt får ha lite klammeri med rättvisan. Redan året därpå var det dags för en ny affär, då han säljer Kämpenstorp och köper Hökatorp - se mer nedan!

Pappa Lars får finbesök 1920

Åren går och den 22 augusti 1920 står det en kvinna och tittar in genom fönster i Sandtaget/Bäckedalen kvinnan tycks känna igen soffan som står i rummet samtidigt kommer grannbarnet Alfhild fram och frågar vad tant letar efter. Hon svarade då att hon söker Lars Gustafsson. Det är dottern Ida som kommit tillbaka från USA som hon lovat sin far när hon for. Innan Ida for till USA bodde hon ju i DjäknekrogenSandtaget/Bäckedalen är något nytt för henne

"Lars är och hugger ved åt systrarna Larm här borta", säger då Alfhild, "jag springer bort och hämtar honom". När Lars kommer till sitt hus får han se sin saknade dotter Ida stå på trappan och Ida fick ett varmt mottagande och många kramar. Ida stannade nästan två år hos pappa Lars men den 8 juni 1922 avseglar SS Stockholm från Göteborg med Ida ombord. Detta är sista gången Ida ser svensk mark.

Den åldrande Lars med dottern Ida Broström 1920
Den åldrande Lars med dottern Ida Broström 1920
Passagerarlista  SS Stockholm Ida Gustafsson Rad 12. Klicka på bilden för att kunna läsa! Passagerarlista SS Stockholm Ida Gustafsson Rad 12. Klicka på bilden för att kunna läsa!

Kroa-Gustaf köper Hökatorp


Gustaf vill helst ha en liten gård med lite mark och en dag finns en liten fastighet till salu som bara ligger några hundra meter från torpet Grönhagen där Gustaf föddes för 43 år sedan. Fastigheten heter Hökatorp.

Fastigheten ägdes av Maria Eriksdotter Sandblad som blivit änka och flyttar till Hökatorp med sin då 9 åriga son Carl August år 1879. Maria får smeknamnet HökaMaja av grannar och övriga bybor.

För HökaMaja som är 85 år gammal 1918 är det både arbetsamt och kostsamt att själv bo i ett hus som Hökatorp. Sonen Carl August har för länge sedan flyttat hemifrån. Eftersom HökaMaja inte haft inkomster på många år har hon skulder och inteckningar på torpet. Inför att HökaMaja planerar flytt till fattigstugan, där hon till slut hamnar våren 1920, får Gustaf möjlighet att köpa Hökatorp, viket han gör 1917 och flyttar dit..

Gustaf har kunnat spara ihop lite pengar under åren genom att bo billigt hemma hos pappa Lars och arbetat med diverse sysslor runt Varnhemsbygden. Just nu arbetar han vid Varnhems kyrka där han pysslar med lite av varje. Han har också varit dräng och hjälpreda på gårdarna runt Varnhem i många år. Som en lite extra inkomst har han tagit hand om skrot och annan lump som gårdarna inte ville ha kvar, detta har han sedan sålt vidare till andra. På det viset har Gustaf tjänat ihop en bra slant som nu kommer väl till pass när han ska köpa sitt eget torp.

Hökatorp är ett litet vackert torp med tillhörande mark. Huset är ganska förfallet eftersom HökaMaja inte haft råd att underhålla huset. Men det som saknas på Hökatorp är en ladugård vilket Gustaf tänker bygga.

På ägorna odlar han både vall till korna samt potatis och spannmål till sig själv.  Pappa Lars som nu är 77 år gammal hjälper Gustaf med det han orkar. Gustaf själv fortsätter att arbeta med diverse sysslor på gårdarna i omgivningen.

Anna-Lisa (min mormor) är den enda systern Gustaf har kvar i Sverige. Hon flyttade till Stockholm 1889 då är hon bara 17 år gammal och i Stockholm utbildade hon sig till sömmerska. Anna-Lisa träffade maken Ture Lindgren (min morfar) 1907 som hon sedan gifte sig med och de får min mor Lilly den 21 juli 1911 samt sonen Sture den 6 februari 1915.

Familjen åker ofta ner till Ljungstorp och besöker brodern Gustaf och Pappa Lars. På somrarna är Anna-Lisa och barnen där flera veckor medan Thure oftast måste vara hemma och arbeta i Stockholm. Men den 21 juni 1919 får Gustaf stockholmsbesök av Anna-Lisa och maken Thure som också är med denna gång. Till besöket har Gustaf nu byggt den efterlängtade ladugården nästan färdig, men dörrar och fönster har Gustaf ännu inte hunnit få dit. Några månader senare är ladan klar och så småningom skaffar Gustaf även ett par kor till sin lada, vilka han givetvis är mycket stolt över.

 

Höka Gustaf 1920 på Hökatorp. Foto från Mats Green, 2017 Höka Gustaf 1920 på Hökatorp. Foto från Mats Green, 2017

Stockholmare till Ljungstorp 1921

Anna-Lisa och Thure har under många år letat efter ett ställe på landet och gärna kring Ljungstorp eftersom det är en plats de gillar och Anna-Lisa är ju född här. Både Anna-Lisa och maken Thure vill komma bort från Stockholm, vilket har varit en tuff plats att bo i under krigsåren 1914 – 1918.

Det har varit ont om både mat och ved för uppvärmning. I lägenheterna på Kungsholmen fanns ingen centralvärme på den tiden utan ville man ha värme fick man elda i den kakelugn som fanns i varje lägenhet och då måste man ha bränsle. Thure gick ofta utmed stränderna för att leta drivved för att ta hem och torka och elda.

Men i början av juli 1920 säljs ett ställe på auktion i Ljungstorp som heter Smedstorp/Kristinefors. Säljare är De la Gardies gravkassa alltså kyrkan i Varnhem. Thure kan inte vara med på auktionen eftersom han är i Stockholm och inte kan ta ledigt från sitt arbete som smed med så kort varsel. Så högsta budet på auktionen 3 350 kronor lägger torparen Frans Gustafsson i Billdal Backa.

Men Frans har svårigheter att få fram så pass mycket pengar att han kan betala hela köpeskillingen på tillträdesdagen, vilket ska göras i sedvanlig ordning. Detta har pappa Lars tagit reda på och skriver omgående ett brev till Thure i Stockholm.

Efter att ha läst brevet beslutar familjen Lindgren att Thure omgående ska åka ner till Västergötland och i Skara ta kontakt med landfiskalen Sven Mogren som är tillsyningsman för auktionen. Landsfiskalen ser till att det blir ett möte mellan Thure Lindgren och Frans Gustafsson i Billdal. Mötet äger rum på eftermiddagen den 8 juli 1920 på landfiskalskontoret i Skara. Landfiskal Mogren övertalar Frans Gustafsson att överlåta stället på Thure eftersom Frans inte har tillräckligt med medel att betala fastigheten med. Men Frans vill ha 500 kronor i inropningsprovision som inte är prutbart. Att Thure inte kan pruta på provisionen för inropet retar honom mycket, eftersom Thure inte gillar att sprida pengar omkring sig i onödan. Frans får dock sina 500 kronor och Thure får sitt Smedstorp, landsfiskal Mogren får även han 5 kronor som tack för hjälpen.

 

Lagfartsprotokollet för Thure Lindgren efter köp av Kristinefors och Axtorp - gemensamt nu kallade för Smedstorpet

Bilder från Smedstorpet 1924 namnat Kristinefors/Kosmos 1960

Dotter Lilly Lindgren (min mor) utanför Smedstorp/Kristinefors kring 1924
Dotter Lilly Lindgren (min mor) utanför Smedstorp/Kristinefors kring 1924
Smedstorp/Kristinefors kring 1960
Smedstorp/Kristinefors kring 1960

Thure som är smed och finmekaniker ska nu bli bonde i Ljungstorp och familjen flyttar ner den 14 mars 1921. Smedstorp eller som det senare kallas Kristinefors ligger bara några hundra meter från Gustafs Hökatorp och ägorna gränsar till varandra. Thure köper djur och får hjälp av både Gustaf och pappa Lars med att bruka marken.
 

Smedstorpet/Kristinefors åter till försäljning redan efter några år

Men efter 3 år års slit inser Thure att bondelivet inte är något för honom och familjen Lindgren. Smedstorpet/Kristinefors skall säljas, vilket visar sig inte bli så enkelt.

Kristinefors säljs först till Karl Johansson från Västergården Naum den 16 oktober 1924 för 7 000kr. Handpenning på 1000 kr betalar Johansson den 1 november 1924. Under kommande månader ska Johansson betala resterande skuld till Thure. Men hur mycket än Thure skriver brev och tjatar om resterande pengar kommer inga slantar. Så den 10 november 1925 låter Thure köpet gå tillbaka och Johansson får betala ytterligare 1 000kr för att komma ur kontraktet.

Det är svårt att hitta nya köpare som har pengar och vill betala det Thure vill ha för Kristinefors. .

Men till slut är Frans Pärsson med hustru Elisabet villig att köpa gården men de har heller inte tillräckligt med pengar. Så man får göra inteckningar i gården på 3 000 kr vilket Carl H Schill på Svarvarebacken hjälper till med. Inteckningen löper också med 5% ränta som Pärsson ska betala. Detta görs 11 mars 1926. Så Kristinefors blir äntligen sålt och Thure får sina pengar. Pärssons bor i Kristinefors till 1938 då barnen ärver gården. Skulden från Schill realiseras 1936 genom löfte i brev nedan, då han ånyo utan framgång försäker sälja Kristinefors åt Pärssons.

 

Texttolkning;
Herr och fru Lindgren, God fortsättning på det nya året - jag ber få meddela att min skuld till Eder skall bliva betald under denna månad. Även kan jag tala om att Skäddare Larsson är död och begravdes Annadag jul! Kristinefors är omöjligt att sälja - nu har jag haft annonsen i tidningarna och även haft Auktion, men det har ej lycktas få antagligt bud. För övrigt kan jag nämna att Gusten Gustafsson har sålt Sparrsäter i höst, så vi har en ny handlande där nu. Hjärtliga hälsningar - Svarvarebacken den 9 januari 1936 - Högaktningsfullt  Carl H. Schill

Auktion och flyttlass - familjen Lindgren får boende på två håll

Men familjen har beslutat att Anna-Lisa och barnen ska bo kvar hos pappa Lars för att han inte ska bli ensam kvar i Ljungstorp. För Gustaf kan man inte lita på att han alltid är tillhands eftersom han emellanåt hamnar bakom galler i Mariestad. Därför köper Thure Sandtaget/Bäckedalen av svärfar Lars, så Lars får det lite bättre ekonomiskt och han får ju nu sällskap av dottern Anna-Lisa och barnen på gamla dar.

Eftersom det är brist arbetstillfällen runt Ljungstorp, så får Thure ta med sig en stor del av flyttlasset och bege sig mot Stockholm igen. Under några månader bor Thure inneboende hos bekanta i Stockholm, men den 14 mars 1925 hittar han en egen lägenhet på Fridhemsgatan 16 på Kungsholmen. Thure åker ofta ner till Ljungstorp och besöker sin familj och det är ganska enkelt nu när det finns järnväg enda fram, men det kostar pengar vilka Thure inte vill sprida omkring sig hur som helst.

Lars flyttar till Sjöryd, Hjo - avlider på Skövde lasarett 1931

Anna-Lisa och barnen bor tillsamman med Lars under kommande år men Lars hälsa blir allt sämre och behöver ständig omvårdnad. Anna-Lisa har läst att man ska bygga om Greve Gösta Posses nybyggda praktvilla i Hjo till sjukhem för äldre och det ska heta Sjöryds sjukhem. När Sjukhemmet öppnar i januari 1927 så har Anna-Lisa ordnat en plats till Lars på Sjöryd.

Sjöryds sjukhem i Hjo - huset är numera rivet (foto från regionarkivet) Mats Green, 2017
Sjöryds sjukhem i Hjo - huset är numera rivet (foto från regionarkivet) Mats Green, 2017

Nu när Anna-Lisa vet att sin far blir ordentligt omhändertagen kan hon och barnen med gott samvete åka hem till sin man Thure i Stockholm vilket sker den 22 januari 1927. Thure kan nu sälja Sandtaget/Bäckedalen samma år.

På sommaren 1930 blir Lars, som nu är 87 år gammal, krasslig och blir inlagd på Skövde lasarett. Lars avlider ett halvår senare 8 januari 1931 på sjukhuset i Skövde.

HökaGustav ensam utan familj i Ljungstorp

Gustaf som har haft pappa Lars vid sin sida hela livet tar bortgången allvarligt och som tröst tar Gustaf till spriten. Drickandet pågår under flera år och som oftast när det blir för mycket sprit så blir också tillvaron svårare och mer komplicerad, så även för Gustaf.

Alla pengar går nu åt till sprit och han är så fattig att han den 9 juni 1936 får en tilldelning av 25 kg mjöl av fattigvårdsstyrelsen i Varnhem.  I början på september 1937 skadar Gustaf sitt ena knä så illa att han måste uppsöka läkare, han får av fattigvårdsstyrelsen kvittera ut 5 kr för läkarbesöket samt ett tillfälligt understöd på 25 kr för att han inte kan arbeta. Gustaf får även uttaga varor för 5 kr per vecka i fyra veckor hos handlare Hjertén i Ljungstorp.

Det onda knäet gör att Gustaf försöker bedöva smärtan genom spriten. Det får till följd att Gustaf inom de närmaste dagarna uppträder redlöst berusad i Ljungstorp. Han tilldelas härmed en varning av kommunalnämnden den 23 september 1937. Gustaf får också två övervakare vilka är kommunalmannen Sven Petersson i Öfverbo och fjärdingsman Sven Johansson.  Varningen innebär att sköter man sig inte kan motboken dras in, vilket Gustaf anser är snudd på värre än att mista rösträtten.

 

Det som inte får hända - händer!

På allt elände så händer det som inte får hända. Gustaf är inte så noga med ljus och spisar mm, så en dag brinner Hökatorp ner till grunden. Så nu står Gustaf där utan någon stans att bo.
 

Kreativiteten hos Gustav finns kvar - en 'jordkula' byggs

Men i den största bedrövelsen krävs också den största kreativiteten vilket Gustaf också inser. Jag måste ju ha någonstans att bo, tänker Gustaf, och det enda han har kvar är ju marken.

En passande plats för ett boende är slänten upp mot vägen så där gräver han ett hål på ca 2 x 2 meter. Stenar staplas så de blir stadiga väggar sen kläs dessa väggar och tak med plankor och på ovansidan av taket lägger han sten, mossa och annan växtlighet. Gustaf installerar även en kamin med kaminrör som sticker upp så den syns väl från vägen ovanför. I jordkulan bor Gustaf i flera år medan han har för avsikt att bygga upp ett nytt hus.

Eva-Lena Lindgren (Anna-Lisa och Thures barnbarn min kusin) i jordkällaren Hökatorp 2014
Eva-Lena Lindgren (Anna-Lisa och Thures barnbarn min kusin) i jordkällaren Hökatorp 2014

Emellanåt när Gustaf sitter och funderar på sina dikter i jordkulan väcks han av ett enormt skramlade ljud från kaminröret. Det är småkillarna i bygden som gått förbi på vägen ovanför och sett att det ryker i skorstenen och då vet de att Gustaf är hemma. Killarna slänger då ner småsten i kaminröret och då kommer Gustaf utspringande ur jordkulan och skäller på killarna, vilket de tycker är spännande.

Gustaf anses oftast vara en hjälpsam trevlig filosof som sitter för sig själv med sina djupa funderingar, men där emellan är han riktigt språksam framförallt när han intagit lite destillerade drycker. Dessa drycker har också gjort att han hamnade i fängelset i Mariestad två gånger.

Den första ofrivilliga resan till Mariestad fick Gustaf vara med om efter att törsten blev för stor en gång i Skövde. När Gustaf kom till stan den ödestigna dagen, fattig och utan pengar på fickan och som vanligt lika törstig, blev frestelsen för stor då en bonde hade en brännvinsflaska som stack fram under vindskyddet på sin vagn. Gustaf knyckte flaskan. Men bonden kom på Gustaf och anmälde honom för Landsfiskalen.

Den andra gången var på banken där han knyckte en annan bankkunds mössa eftersom den var mycket finare än hans egna slita och smutsiga mössa. Att komma till Mariestad bekymrade inte Gustaf speciellt mycket eftersom han hade det betydligt bättre i fängelset än i jordkulan i Hökatorp. Sista gången i Mariestad hade man renoverat fängelset, så nu var det riktigt trevligt att sitta där berättade Gustaf när han kom hem igen till Ljungstorp.

Arne Andersson (Verna Anderssons bror) frågade hur han trivdes i jordkulan. Då svarade Gustaf lite anspråkslöst ”Dä ä litet men komfortabelt”.

Dikter och annan poesi som Gustaf skriver i jordkulan läser han mer än gärna upp för andra på festplatsen Loviseberg. Festplatsen kallas Slätta i bygden och ligger nedanför gården Stentomten bara några hundra meter från Gustafs Hökatorp.

När Gustaf arbetar åt bönderna i by så får han ofta betalt i timmer som han sedan sågar och hugger upp till ved och säljer till många i byn.

När Mjölnars-Kari som var en av de som köpte ved av Gustaf fick se hans byxor som var smutsiga trasiga och lagade med ståltråd sa hon till Gustaf, att nu går du och köper nya byxor för pengarna.  Men det blev inga nya byxor då heller.

Personlig hygien inget för HökaGustaf

Under åren i jordkällaren har Gustaf svårigheter att hålla sig ren eftersom tvättmöjligheterna är minimala i jordkällaren framför allt på vintern. När Gustaf går till byns samlingsplats som är missionshuset får han sitta längst bak, så övriga i församlingen ska slippa känna hans personliga odör.

Gustaf går ibland även till Bäckedalen för att hälsa på familjen Roth som var Gustafs och pappa Lars grannar när de bodde i Bäckedalen. Gustaf får då inte komma längre in än till i hallen och där får han sitta på en pall. Döttrarna i familjen Alfhild och lillasyster Margit är tillsagda av mamma att inte gå i närheten av Gustaf, för då finns stor risk att de kan få löss.

När det är predikan i skolan går Gustaf ofta dit för att få höra guds ord. Det påminner honom om mor Kristina som var mycket religiös och tog med barnen till Varnhems kyrka nästan varje söndag. Skolflickan Gun Ullberg kommer en dag hem med löss och Mamma Linnea frågade hur hon fått dessa? Jo jag satt bredvid Gustaf för det fanns ingen annan plats att sitta och bredvid Gustaf var det ingen annan som ville sitta.

En annan syssla Gustaf har är att kärna smör som sen såldes bland annat till Strandkvists affär i Skövde där Hilda Hassel arbetade. Hilda var tvungen att plocka lopporna ur Gustafs smör varje gång de fått en leverans från Gustaf, innan de kunde sälja. Gustafs smör såldes även på torget i Skövde. De fina stadsdamerna som skulle köpa smör, smakade av det med en liten peng. Då sa pojkarna som stod där och sålde ”Dä ä inget fel på smöret. Vi har plockat loppor ur´t hele dan”.

När Gustaf hämtade mjölk hos Elsa i Hökaskog kom han med samma kruka som han tidigare hämtat slaktrester med, någon vecka innan. Han halade bara upp en solkig trasa ur bakfickan och torkade ur krukan lite innan han tappade i mjölken. Elsa tyckte att han borde tvätta ur krukan innan du häller i mjölken, då svarade Gustaf ”Hä ä inte så noga hä ä ingen kong som sa ha ett”

 

Gustafs nya hus

Det händer inte så mycket med Gustafs husbygge under åren i jordkulan så till slut villkorar kommunen pengar till husbygget och bönderna runt Ljungstorp ställer upp med virke och annat material till Gustafs nya hus.

Så 1940 är huset äntligen färdigt. Men under tiden i jordkulan har Gustafs vanor inte blivit finare utan tvärt om. Han har det väldigt smutsig och ostädat i sitt nya hus, vedkubben och yxan står mitt i köket vid vedspisen, spån och flis från veden ligger över hela köksgolvet och han har hönsen springer löst inne i huset och städning är inget att lägga tid på tycker Gustaf.

 

Nya” Hökatorp som färdigställdes 1940 (foto 2011, Mats Green, 2017
Nya” Hökatorp som färdigställdes 1940 (foto 2011, Mats Green, 2017

Slutet gott - allting gott?

Gustaf tar ofta järnvägen till Skövde för att köpa destillerade drycker och annat han behöver.  Emellanåt har Gustaf fått i sig ganska mycket av de starka dryckerna han införskaffat i Skövde, redan innan han kommer fram till den lilla tåganhalten i Ljungstorp. Gustaf är välkänd av konduktören på tåget, så han vet att Gustaf ska gå av vid Ljungstorps lilla station. Det är inte helt ovanligt att konduktören är tvungen att bära av honom från tåget vid Ljungstorp.

Sent en kall vinterkväll när termometern visar minus 20 grader bär konduktören som brukligt av Gustaf vid den lilla tågstationen. Gustaf tänker att innan jag går upp för den jobbiga backen till Hökatorp ska jag bara vila lite och somnar.  Efter någon timme går banvakten Gunnar Andersson som vanligt sin lilla kvällsrunda och hittar en sovande Gustaf Larsson i en snödriva vid den lilla stationsbyggnaden. Gunnar får hjälpa Gustaf hem till ett Hökatorp som är lika utkyld som Gustaf. Gunnar tände i vedspisen och så det blev någorlunda varmt i Hökatorp sen fick Gustaf sova ruset av sig i kökssoffan stället för i snödrivan.

Den 14 december 1942 åker Gustaf som nu är 67 år gammal som vanligt till Skövde. På kvällen tar han sista tåget mot Ljungstorp. När Gustaf stiger av tåget vid den lilla anhalten i Ljungstorp är det sent på kvällen och det regnar och är bara några grader varmt. Han går uppför backarna mot Hökatorp men just denna dag känns det extra jobbigt så Gustaf lägger sig för att vila på vägen utanför torpet Stentomten några hundra meter från Hökatorp. På morgonen efter ska Arne Andersson (Verna Anderssons bror) och hans kamrat Artur Pettersson gå ut i skogen för att hugga ved och då hittar de Gustaf liggande avliden på vägen utanför Stentomten med ett lugnt och harmoniskt ansiktsuttryck, som de beskriver det.

Här slutar livet för Gustaf Laurentsius Gustafsson, som levt ett tufft men mycket innehållsrikt liv i Ljungstorp med omnejd. Men minnet och historien om HökaGustaf kommer alltid att leva kvar i Ljungstorp.

Brev från fattigvården angående Gustafs begravning

Brev från fattigvården angående Gustafs begravning
Brev från fattigvården angående Gustafs begravning

Brev angående Gustafs bouppteckning

Hur gick det för systrarna då?

Ida gifte sig med en svensk i Saltlake Laurits, Peter Boström den 21 augusti 1925.  De fick två barn Alf och Sofia samt och flera barnbarn som även varit i Ljungstorp och hälsat på. Laurits blev påkörd av en rattfyllerist och avled 1943. Så Ida med sina två barn fick flytta ihop med sin syster Emilia. Ida bodde ihop med Emilia till sin död 23 februari 1970. Hon blev 84 år gammal.


Emilia gifte sig också med en svensk Johannes Ericksson. De hade en hönsgård i närheten av Saltlake City där också nu Ida med sina två barn bodde. Emilia dog 13 december 1980 och blev 101 år gammal. Emilia fick inga egna barn.

Christina gifte sig även hon med en svensk Carl Johan Sjögren och de hade ett eget litet torp i Midvale Utah. Christina dog 1924, 55 år gammal. Christina fick heller inga egna barn.


Elin blev sjuk i tuberkulos när hon kom till Utah. Hon dog redan 15 november 1908 endast 25 år gammal.


Anna-Lisa gifte sig med Thure Lindgren som jag berättat om. De fick två barn min mor Lilly och sonen Sture. Lilly gifte sig med Tore Green och fick i sin tur två barn undertecknad (Mats Green) och min bror Anders.

Anna-Lisa dog 5 november 1946 hon blev 74 år gammal
Thure dog 16 april 1966 han blev 85 år gammal

Foto Mats Green, 2017-06 Foto Mats Green, 2017-06














Vid tangentbordet Mats Green (Höka-Gustafs syster Anna-Lisas barnbarn) April 2017

Källor

Verna Andersson, berättelser och forskning
Arne Sträng, berättelser och forskning
Margit Lindkvist, berättelser
Arne Andersson, berättelser
Gunborg Ferm, berättelse från Linnea Ullberg
Thure Lindgren, dagbok
Anna-Lisas Lindgren, Brev och anteckningar
Dave Paul, forskning
Claes Flodmark, forskning
Kent Friman, kompletterande forskning och införande på hemsidan